Vi i klass 6 på Ängaskolan i Ystad bloggar för att föräldrar, släktingar, kompisar och resten av världen
ska få ta del av vad vi lär oss. Vi bloggar också för att skapa kommunikation med omvärlden,
förmedla vårt kunskapande och för att det gör skolan ännu mera meningsfull och utmanande.
Lär av oss och låt blommorna på kunskapsängen blomma!

måndag 10 februari 2014

Trollkarlen


Det var en gång för länge sedan
en skog där det bodde en trollkarl. En dag  ville den lilla flickan Svea se sig om i skogen. Då hoppade en mystisk man upp. Han sa HAHA. Men då sa Svea
- Vem är du?
- Jag är Videta.
Sen sa Videta
- Vad heter du?
- Jag är Svea.
- Var bor du Videta?
- Jag bor under en tallgren. Svea gick ut då var det någon som skrek. Svea gick närmare för att se vad det var. Oj det var ett rådjur.
Trollkarlen sa
- Har du skadat dig?
- Ja ser du inte det förrän nu?
- Jo det gör jag.
- Du blöder ju.
- Ja det gör jag.
- Jag ska hjälpa dig
Svea tog fram plåster.
Sen gick Svea hem till sig. Trollkarlen gick också hem sen när Svea hade gått hem så somnade trollkarlen.

                    

Trollkarlen Orion

https://soundcloud.com/storytelleranna/peru
Det var en gång en trollkarl som bodde i en skog han hette Orion han hade en blå mantel och en stor hög hatt. Han var en mycket vänlig trollkarl. Han var vän med alla djur i skogen och botade dm när dom var sjuka. Fast en dag när Orion vaknade hörde han inget fågelkvitter. Då blev han lite förvånad för han brukade alltid höra fågelkvitter på morgonen. Men så hörde han ett ljud. Det var några fåglar som satt på en gren. Sen gick han till en stor sjö. Då  såg han en säl. Den hade skadat ena benet. Den hade blivit biten av en vithaj.  
Orion sa:
- Om du följer med mig hem kommer du att bli bra. Då drog Orion hem sälen i sin vagn. När han kom hem sa Orion:
-  Det kommer att gå bra om jag tar min medicin som heter oxiodin. Då tog Orion oxiodin och gav den till sälen. Då somnade sälen och sov hos Orion i några timmar.
Sen nästa dag så blev Orion väckt av sälen. då såg han att den mådde mycket bättre.
Då gick Orion och sälen till sälens sjö. Sen badade dom tills dagen var slut.







Ljudet i skogen


https://soundcloud.com/storytelleranna/ahha
Det var en gång en trollkarl som hette Yugi Moto. Han hade på sig svarta byxor och svarta skor och blå tröja. Hans hår var rödsvart och spetsigt. Yugi Moto hade på sig ett milleniumföremål. Ett milleniumföremål är ett unikt föremål som de gamla egyptierna krigades för. Det var en present som han hade fått av sin farfar och i det milleniumföremålet som han hade fått av sin farfar så gömmer sig en ande som kan hjälpa Yugi i svåra situationer. Om någon försöker skrämma honom eller om någon vill skada Yugis farfar så finns anden till hjälp. När han skulle ut till skogen så hörde han ett konstigt ljud. Då sprang han dit och då såg han tre drakar. Drakarna var större en två höghus i USA. Men sen kom ett  jättestort monster med unika krafter mer än vad Yugi hade föreställt sig. Sen kom monstret Exodia och förminskade dem och dödade dem. Sen flög Exodia iväg och Yugi berättade för sin farfar vem han hade träffat på.
 

Den hemska trollkarlen


För länge sedan fanns det en liten by. En bit ifrån byn fanns det en skog. I skogen fanns en trollkarl som hade stora svarta skor med långa skosnören och en stor svart hatt och lång käpp med stjärnor på. En gång så gick en pojke in i skogen. När han hade gått en bit så såg han ett hus en bit åt höger. Pojken gick och knackade på dörren och ut kommer en stor läskig trollkarl som sa:
- Försvinn ditt svin! med en äcklig min.
Sen störtade en kanin över honom och sa:
- Gå, gå här ifrån innan du blir förtrollad. Sen gick han sin väg och kom aldrig tillbaka.

Rosie i trollskogen

Det var en gång en flicka som hette Rosie. En gång hände något märkligt. Det ska jag berätta om nu.

Rosie gick i en skog som hette Svartaskogen. Den var en trollskog det visste Rosie men hon gick där ändå. När hon hade kommit ganska långt in i skogen såg hon en trollkvinna och en trollkarl som red på var sin svart panter. De var läskiga. De kom närmare och närmare Rosie. Men pantrarna var trötta för att de sprang och sprang. Men tillslut var de tvungna att stanna framför Rosie med de långa bruna håret, för att trollkarlen och trollkvinnan ville säga hej på ett snällt sätt.